Installation i mörklagt rum
Rummet är så mörkt att man måste röra sig med försiktighet för att inte riskera att snubbla. Ett subtilt ljud av regn och trafik på avstånd sveper in rummet och skapar en känsla av att vara någon annanstans. En säng och några sovrumsmöbler står utplacerade som i ett tomrum. En vit rislampa ger ifrån sig ett blekt sken. I sängen ligger några människor, de syns inte men man kan höra deras andning om man ställer sig nära. Man befnner sig i natten, på småtimmarna nära gryningen. En projektion uppenbarar sig på lampan då man har gått in i rummet och runt sängen. Där syns en blå himmel med ulliga moln och textsnuttar som drar förbi och bildar en ändlös litania av ”jag vill ha”, ett grubbel som mal och mal i sovrummets mörker. Ibland tonar projektionen bort. Då lyser i stället orden ”STANNA” ”TÄNK” ”OBSERVERA” ”PLANERA” på lampans ljusa snurrande glob. De är skrivna med efterlysande färg och laddas upp av projektionen. Orden är en minnesramsa som man får lära sig i scouterna och som ska användas om man gått vilse. Installationen handlar om individens svårighet att i mediebruset och bland egna och andras förväntningar urskilja sina egna livsmål och önskningar. Är individualism möjligt i ett samhälle som dikterar ens önskningar? Är längtan efter att vara en individ min egen önskan?
