Verk och projekt

De små grå 2023

Mongolisk papier-mâché, grafit, akrylfärg, bivax, skuggor av nålfilt

De små grå är tre skulpturer gjorda för utställningen Dekadansbanan på Östergötlands museum. Utställningen kom till efter en residensperiod på kulurreservatet Öna. Under perioden arbetade vi konstnärer tillsammans kring Önas historia och de människor som levt där. Vi fastnade för Verner ”Mosen” Ahnberg som var ett traktens original. Han ville gärna verka lite rikare än han egentligen var och byggde därför till exempel en extra skorsten på sitt hus - trots att han bara hade en spis på insidan. Det var nämligen ett tecken på välstånd att ha flera spisar. Han hade också hemgjorda medaljer på bröstet, och drog upp strumporna ovanpå byxorna för att det skulle se lika tjusigt ut som ridstövlar. Han byggde1920 upp en dansbana på Öna - en avlägsen plats - och fiaskot var oundvikligt. Vi i konstnärsgruppen ville återupprätta Mosen och byggde därför en dansbana till hans ära på vår gemensamma utställning. I vår tappning finns det hela tiden både musik och danspartners - dockor - så succén är given! Till utställningen bidrar jag förutom den gemensamma scenografin och diverse happenings med en teckningsserie samt skulpturgruppen De små grå. På Öna bodde förutom människorna De små grå - ett folk som sällan syntes till men som kunde både hjälpa till på gården. Om man hade förargat dem kunde de förstöra. I min tolkning blir De små grå till småkrypen, de nyttodjur som lever i jord och mark och utan vilkas osynliga arbete vi inte skulle kunna leva och bruka jorden - men som också kan förstöra för oss om de är på fel ställe. I Mosens anda är de ytbehandlade som dyrbar brons. Innanför ytskiktet består de av papier-maché, ett av de billigaste material vi kan hitta.

Chrysalis 2023

Mullbärspapper, schellack, nålfilt mm

Chrysalis består av en halvopak puppa i människostorlek. Den tillkom under ett residens på Rejmyre Art Lab dit jag blivit inbjuden för att arbeta kring temat tillflykt. Jag reflekterade kring vad som skulle hända om en annan art skulle ge mig tillflykt. Verket är en önskan och en påminnelse om att tillflykt bara är något tillfälligt. Om du inte ska tvingas fortsätta flykten efteråt så måste något ändras under tillflyktsperioden - läget utanför eller du själv. Om en tillflyktsort blir permanent omvandlas den samtidigt till något annat, ett limbo, ett fängelse. Chrysalis är en tillflykt som kapslar in dig och låter dig transformeras till något som är bättre rustat för att möta världen utanför. När du är redo måste du själv ta dig ut, genom att riva sönder det membran som skyddar dig från yttervärlden. Du kan inte ligga kvar och vänta utan att förtvina och dö. När du väl är färdigomvandlad och ute, finns ingen återvändo. En larv som bygger en puppa använder material från sin egen kropp för att skydda sig själv när den är sårbar. En kan också se Chrysalis som en fysisk manifestation av en symbolisk tillflykt, hur en kan dra sig in i sig själv och ha minimalt utbyte med omvärlden för att skydda sig, att fly in i sig själv med ett hårdnat skal - av sig själv - runtom medan man gör sig redo. En annan tolkning av verket skulle kunna vara att tillflykten är det som är utanför puppan - tillvaron skyddar sig mot människorna så att vi inte kan göra någon skada genom att kapsla in oss. Vi kan komma ut först när vi genomgått en fullständig metamorfos och inte längre inte har skadlig inverkan på vår omgivning.

Making kin

Skulpturer 15 - 60 cm, syntetgips, betong skisser i olika material

Jag undersöker i detta projekt mikrofaunan i min närhet. Här letar jag på olika sätt fram insekter och kryp som jag studerar och lär mig mer om. Därefter skulpterar jag porträtt av specifika individer -inte arter- i skala. För mig är detta ett sätt att stanna i en känsla av förundran inför det oräkneliga antal egna individer/medvetanden/upplevelser som finns. Det är också ett tillfälle att modellera former som är både taktilt och visuellt spännande. Titeln är ett uttryck myntat av Donna Haraway, professor emerita vid institutionen medvetandets historia, University of California och beskriver (min förenkling) akten att se andra varelser än just människor som släkt, att känna lojalitet med andra djurarter än sin egen.

Jag själv ett hus av ljus

Brons, 15 x 15 x15 cm

Isländsk vinter

Vulkanisk sten och fårull från island, resin, glas

Curious mind och Nature calls

Två skulpturer i Jesmonite, resin och grafit

Sugarcoating

En serie á 3 fotografier, ed. 3 40 x 60 cm, monterade på plexiglas Avfotograferade seriella skulpturer gjorda av svenskt betsocker, bin och klubbpinnar.

Med anledning av lagförslaget att tillåta neonikotinoider på svenska sockerbetsfält gjorde jag Sugarcoating, ett verk bestående av klubbor av svenskt betsocker och bin. Neonikotinoider är gift för bin, och utan bin ingen pollinering. Utan pollinering inga frukter eller bär – en av våra naturliga källor till smaksättning. Klubborna är därför utan smak och du sticker dig om du äter dem – bina har ju kvar sin gadd även efter döden.

Barnperspektiv Barnperspektiv är ett offentligt verk uppfört på förskolan Kvinnebyvägen 226 i Linköping. Uppdraget var att skapa identitet och hemkänsla för de olika avdelningarna. Jag ville göra något som var riktat speciellt till barnen, som är de som vistas på platsen den största delen av tiden. För att få verken att tala direkt till barnen valde jag att göra anamorfa väggmålningar med symboler för avdelningarnas namn. Målningarna ser förvridna ut om en inte ser dem ur rätt perspektiv, en synvinkel som jag har valt från deras ögonhöjd. Rätt plats i x-led mareras av iläggningar i golvmattan. De färgglada pinnarna på bilden är ”periskop”, stativ med ett kikhål på rätt höjd som man kan ställa på markeringen på mattan. Målningarna smyckar lokalen även när man ser dem ur ”fel” perspektiv. Ett periskop finns för varje målning. De är färgkodade så att det är lätt att veta vilken som hör vart.

En bagatell Installation - skulpturer i papier-mâché, video, ljud

Changing Drawings Tre teckningar varav delar är gjorda i thermokrom färg. Motivet förändrar sig då teckningarna långsamt värms upp och svalnar i en förprogrammerad loop.

I Underlandet

Badrumsskåp, envägspegel, slumpad videoloop, ljud

I badrumsspegeln visar sig en fristående mun som blandar fristående korta anekdoter, betraktelser, poesi och drömmar med obscena gester.

Confessions Undone

Papper, thermokrom färg, elektronik, skrivbord, ljus

Ett tättskrivet papper ligger på ett belyst skrivbord. Då man närmar sig texten bleknar den bort. Om man står helt stilla och ingen annan kommer in i rummet på en hel minut, framträder texten igen. Texten är en svidande svart stream-of-consciousness med implicita bekännelser av otillåtna känslor.

Greyscale

Fotografi, silikonlaminerat på glas, monteringslist 70 x 100 cm ed. 3

Greyscale är ett projekt som tar sin utgångspunkt i filmen Matrix från 1999. Där finns en scen som blivit till en populärkulturell ikon. Filmens hjälte får välja mellan två olikfärgade piller som symboliserar att se världen som den är eller att leva i en drömvärld. Jag har utifrån den scenen gjort en mosaik, Greyscale, där jag har klippt in mitt eget ansikte som den som erbjuder de olika pillren. Bilden är omgjord till gråskala och därefter uppbyggd och färgsatt av ett stort antal små bilder av olikfärgade piller.

Bokobjekt

Objekt i Jesmonite, blyertsteckningar

Då man ser objekten ur rätt vinkel visas teckningarna på rätt sätt.

Because you´re worth it är ett verk bestående av möjligheten att beställa ett smycke för valfri summa. Smycket består av en prislapp som visar den summa du har valt att betala.