Jailhouse Rock

Jailhouse Rock

En videoinstallation i två delar

Del 1:

På en TV-skärm visas en tre minuter lång videoloop med en papegoja som pratar. Följande text finns på en skylt nedanför skärmen: När jag gick i förskolan klagade en av mina klasskamrater på det höga skattetrycket. Han visste inte vad det betydde men han klagade ändå. Det hade ju hans mamma gjort. Han visste inte att skattepengarna finansierade hans dag på förskolan, hans lunch och fluortantens fruktade besök. Nu kan man tycka vad man vill om skatter men det var just det han inte gjorde. Han upprepade bara. Det är inte så att jag tycker att min klasskamrat var dum; man kan inte begära så mycket av en sexåring. Jag har gjort likadant många gånger sedan dess. Jag hör något, funderar inte över det, och gör det till min åsikt. Jag är en papegoja. Farligast är det när jag inte kan skilja på fakta och åsikter. Enligt genusforskningen som har granskat ansökningar om forskningsanslag visar sig bedömarna värdera samma egenskaper olika beroende på den sökandes könstillhörighet. Om en manlig forskare rör sig mellan olika fält så är han tvärvetenskaplig och bred. Om en kvinnlig gör samma sak så har hon inte riktigt bestämt sig. Samma sak gäller det motsatta förhållandet: en kvinnlig forskare som håller sig inom ett riktigt smalt område är, just det: smal. En manlig har spetskompetens. Om en kvinnlig forskare har barn så ses det som ett problem. Hos manliga forskare ses föräldraskapet som något positivt: han har mer erfarenhet av livet än en som är barnlös. Och så vidare. De här vetenskapliga objektiva bedömarna är också papegojor. Under en månads tid har jag plockat ut meningar som beskriver kvinnor och män ur de största svenska dagstidningarna. Jag har lärt en papegoja att säga ett representativt urval av dessa meningar. Det finns tre gånger så många beskrivande meningar om män och i flera fall återkommer samma adjektiv: Han är arg (2 ggr). Han är noggrann (2 ggr). Han är ung (2 ggr). Den enda meningen som jag har hittat flera gånger om en kvinna är: Hon är mörk. Och så har jag hittat: Hon är lätt att utnyttja. Hon är skör. Det är som ett skämt.
 

Del 2:

En platsbyggd voljär inredd med bord och stol står i ett litet rum. En halvt urdrucken kaffekopp finns kvar som ett spår av den som suttit där. På dörren finns ett kodlås som går att låsa upp både inifrån och utifrån. Låset har fabrikskoden kvar: 0000. Voljären är ett rum för vila. Den fungerar som en paus men symboliserar också de strukturer som möjliggör vårt tänkande men samtidigt begränsar det. Den handlar om längtan efter äkta frihet. Verket behandlar som helhet en strävan efter att slippa de meningslösheter vi nonchalant upprepar och som genom upprepningen får en performativ verkan och därför formar våra liv och vår syn på oss själva och varandra. Projektet är finansierat med hjälp av EE-medel, en del av Konstnärligt Utvecklingsmedel

NormalMoral

NormalMoral

Opinionsundersökningar, annonser i DN 7/12 2009

Inte förrän under ett besök på ett opinionsundersökningsinstitut förstod jag i vilken grad dessa företag arbetar med lobbyism. De opinionsbildar genom att se till att få fram siffror som gynnar deras uppdragsgivare. Om en undersökning får ett dåligt resultat så har de ingen skyldighet att offentliggöra denna statistik. Med en trovärdig avsändare i ryggen blir de siffror som publiceras tillförlitliga. Intressant!

Det mediakritiska projektet NormalMoral laborerar med samma verktyg som propagandakampanjerna använder. Det tar avstamp i två opinionsundersökningar beställda från två skilda opinionsundersökningsinstitut, Kairos Future och Temo Synnovate. Frågeställningen är identisk, men jag som beställare har efterfrågat olika resultat. Projektet undersöker trovärdigheten och neutraliteten som undersökningsinstitut förmodas ha. 
 
Undersökningarna handlar om normen för manlighet och attityder till det motsatta könet hos pojkar i åldern 16-24 år samt hur olika roller skapas och bekräftas av media. Detta är tankar som går tillbaks till Francois Lyotards tankar om meta-recit, språket som verklighetsskapande. Vidare undersöker projektet fenomenet in group/out group, det vill säga vad som utåt verkar vara normen i en grupp jämfört med vad de enskilda individerna tycker utanför gruppen.

Genom mitt konstnärskap har jag undersökt och intresserat mig för vad vi ser som sanningar och vad normer består av. Genom de två undersökningarna med samma frågeställning åskådliggörs den föränderliga sanningen: hur man kan ta det man behöver av ett faktaunderlag för att få det att se ut som man vill. Var går gränsen mellan manipulation och tolkning? Flyttar sig den gränsen beroende på avsändare och kontext?


Projektet finansierades med hjälp av KU-medel från Kungl. Konsthögskolan.