Om Anx Kupiainens konstnärskap

Anx Annika Bergqvist Kupiainen porträtterad av sonen Castor.
Anx Kupiainen porträtterad av sonen Castor.

An inch and a half – paradoxen som konstnärskap

Anx Kupiainens konstnärskap rör sig inom det strängt privata och den offentliga debatten och utgår ofta från förhållandet och spelet mellan könen. Hennes texter är liksom verkens fysiska form mycket precisa och personliga.

Anx Kupiainens konstnärskap utgår från inre konflikter skapade av längtan efter en entydig världsbild. Hennes arbeten förmedlar en känsla av världens rörlighet och vill rubba de förenklingar som livet består av. Genom att vara mångbottnade och flertydiga, utmanar hennes verk betraktaren att se världen som Italo Calvino beskriver den i De osynliga städerna:

”Den ena innesluter det som anses vara en nödvändighet, fastän det inte är det ännu, de andra har allt det som man föreställt sig som möjligt och som en minut senare inte längre är det”.

Verken beskriver världen som en serie av ögonblick, som en film, där varje bildruta kan bestå av något helt annat än den föregående. De handlar om hur lite det krävs för att allt ska te sig annorlunda.

Anx Kupiainens verk handlar om ögonblick. Hennes konstnärskap förmedlar en längtan efter helhet men påstår samtidigt att något sådant inte finns. Hon arbetar med det svindlande ögonblick då allt är för sent men inget synligt ännu har förändrats.

Man kan likna Kupiainens konstnärskap vid impressionismen. Hon ”målar” en bild av ett ögonblick, av det som finns just då men redan innan bilden är färdig så har allt förändrat sig. Allt är möjligt. Ingenting är givet. Allt har försvunnit, allt kommer att försvinna, allt försvann.

Anx Kupiainen är det intima avståndets gestaltare. Konsekvent behandlar hon paradoxer som längtan efter närhet kontra rädsla för att blotta sig. Hennes konstnärskap ser världen genom tusenfacetterade insektsögon och det låter ihärdigt bli att låsa sig vid en metod, en tolkning, en världsuppfattning.