Kulturnatten

Aktion, 2010

Under Kulturnatten 2010 blev konstnärsföreningen ombedda att ställa upp och göra någon aktivitet. Jag satte en myntautomat på min ateljédörr och visade den här texten:

Jag ställer inte upp gratis längre.

Konst ska existera på samma villkor som andra näringar i dagens samhälle. En konstnär ska ha en företagsidé och göra konst som lönar sig rent ekonomiskt. Det är de signaler vi får.

Samtidigt som vi konstnärer ska vara businessmen förväntas vi glatt ställa upp utan betalning i alla möjliga sammanhang. Stora utställningar görs där konstnären inte får ett öre i betalning. I stället ska vi vara glada för den publicitet och reklam vi får av utställningen. Att det för det mesta är så att vi i själva verket får betala för att ställa ut är ganska osynligt. I standardkontrakten för mellanstora konsthallar står ofta att konstnären ska betala för frakten av verken. För det mesta får man stå för alla kostnader själv! Den reklam vi får leder i bästa fall till att vi säljer någonting (oftast till underpris) och av summan betalar vi upp till 50% till arrangören. Den kan också leda till att vi blir inbjudna till att ställa upp gratis igen. Om vi tackar nej så blir det ingenting alls.

En stor del av den viktiga konsten hotar att försvinna. Den sortens konst som är verkligt avantgardistisk och subversiv fungerar sällan i vardagsrummet. Konst som är obehaglig eller som tvingar fram en aha-upplevelse kan vara fantastisk men de flesta vill inte betala för den. De vill bara få upplevelsen.

Jag ställer inte upp längre. Du är välkommen att komma in, men det kostar.

Toaletten, till höger, är gratis.