Confessions Undone

Installation, blandteknik, 2006

Confessions Undone består av en sex meter lång korridor som badar i ett svagt dimmigt ljus, skapat med hjälp av en ljusspridande film som fungerar som korridorens tak. I bortre änden av korridoren är ett A4-ark, en bit gulaktig tapet, med tryckt text uppsatt. En spotlight belyser texten genom korridorens tak så att denna hamnar i fokus. I och med det stora visuella utrymme som texten får ges den en väldig tyngd. Typsnittet är litet och det är tätt mellan raderna. Man kan inte läsa texten förrän man har kommit intimt nära. När man precis har börjat läsa löses texten långsamt upp mitt framför ens ögon. Den bara bleknar bort. För att kunna läsa den måste man stå alldeles stilla och vänta i vad som känns som en evighet: ca 40 sekunder. Då kommer texten tillbaka igen, lika subtilt som den försvann. Naturligtvis försvinner den åter om någon annan närmar sig verket, eller om man rör på sig. (mer...) Texten är skriven som en medvetandeström som flyter mellan förbjudna önskningar och ältanden av skuld och skam. Den handlar om sådant som avsändaren inte klarar av att acceptera hos sig själv. Här nämns avundsjuka, dödslängtan och oförmågan att älska i en svindlande svart text. Verkets övergripande tema är en längtan att bli accepterad, förlåten, älskad och bekräftad, tillsammans med en rädsla för att blotta sig. Längtan efter att passa in visar sig också genom att avsändaren ängsligt tycks påstå: ”Så här ser jag ut inuti, visst är jag normal?