Barnperspektiv

BARNPERSPEKTIV

Barnperspektiv - ett anamorft offentligt verka av Annika Bergqvist Kupiainen

Barnperspektiv är ett offentligt verk uppfört på förskolan Kvinnebyvägen 226 i Linköping.
Varje avdelning har fått sin egen väggmålning som knyter an till avdelningens namn. Målningarna är anamorfa; de kan bara ses rätt ur ett visst perspektiv. Jag har låtit några av barnens ögonhöjd vara måttstock och markerat rätt plats på golvmattan med iläggningar.
De färgglada pinnarna på bilden är periskop, stativ med ett kikhål på rätt höjd som man kan ställa på markeringen på mattan.
Målningarna smyckar lokalen även när man ser dem ur ”fel” perspektiv.
Ett periskop finns för varje målning. De är färgkodade så att det är lätt att veta vilken som hör vart.

Annika Bergqvist Kupiainen monterar offentligt verk
Foto: Camilla Lothigius

Wall painting by Annika Kupiainen

Hantverk

VAB-sysselsättning: hantverk

Prototyp till odlingsmarkör - lök
Prototyp till odlingsmarkör – lök

 

Jag passar på att hantverka när jag är hemma och VABar: här är en prototyp till en odlingsmarkör som jag ska lägga vid trädgårdslandet för att markera var löken är sådd. Den är gjuten med förlorad form i Jesmonite och ser rätt fin ut direkt från formen – lite retusch behövs förstås. Nu när jag vet hur det blir ska jag göra fler, i betong med silikonform.

Jailhouse Rock

Jailhouse Rock

En videoinstallation i två delar

Del 1:

På en TV-skärm visas en tre minuter lång videoloop med en papegoja som pratar. Följande text finns på en skylt nedanför skärmen: När jag gick i förskolan klagade en av mina klasskamrater på det höga skattetrycket. Han visste inte vad det betydde men han klagade ändå. Det hade ju hans mamma gjort. Han visste inte att skattepengarna finansierade hans dag på förskolan, hans lunch och fluortantens fruktade besök. Nu kan man tycka vad man vill om skatter men det var just det han inte gjorde. Han upprepade bara. Det är inte så att jag tycker att min klasskamrat var dum; man kan inte begära så mycket av en sexåring. Jag har gjort likadant många gånger sedan dess. Jag hör något, funderar inte över det, och gör det till min åsikt. Jag är en papegoja. Farligast är det när jag inte kan skilja på fakta och åsikter. Enligt genusforskningen som har granskat ansökningar om forskningsanslag visar sig bedömarna värdera samma egenskaper olika beroende på den sökandes könstillhörighet. Om en manlig forskare rör sig mellan olika fält så är han tvärvetenskaplig och bred. Om en kvinnlig gör samma sak så har hon inte riktigt bestämt sig. Samma sak gäller det motsatta förhållandet: en kvinnlig forskare som håller sig inom ett riktigt smalt område är, just det: smal. En manlig har spetskompetens. Om en kvinnlig forskare har barn så ses det som ett problem. Hos manliga forskare ses föräldraskapet som något positivt: han har mer erfarenhet av livet än en som är barnlös. Och så vidare. De här vetenskapliga objektiva bedömarna är också papegojor. Under en månads tid har jag plockat ut meningar som beskriver kvinnor och män ur de största svenska dagstidningarna. Jag har lärt en papegoja att säga ett representativt urval av dessa meningar. Det finns tre gånger så många beskrivande meningar om män och i flera fall återkommer samma adjektiv: Han är arg (2 ggr). Han är noggrann (2 ggr). Han är ung (2 ggr). Den enda meningen som jag har hittat flera gånger om en kvinna är: Hon är mörk. Och så har jag hittat: Hon är lätt att utnyttja. Hon är skör. Det är som ett skämt.
 

Del 2:

En platsbyggd voljär inredd med bord och stol står i ett litet rum. En halvt urdrucken kaffekopp finns kvar som ett spår av den som suttit där. På dörren finns ett kodlås som går att låsa upp både inifrån och utifrån. Låset har fabrikskoden kvar: 0000. Voljären är ett rum för vila. Den fungerar som en paus men symboliserar också de strukturer som möjliggör vårt tänkande men samtidigt begränsar det. Den handlar om längtan efter äkta frihet. Verket behandlar som helhet en strävan efter att slippa de meningslösheter vi nonchalant upprepar och som genom upprepningen får en performativ verkan och därför formar våra liv och vår syn på oss själva och varandra. Projektet är finansierat med hjälp av EE-medel, en del av Konstnärligt Utvecklingsmedel